köttfri vecka: måndag

Först ut i vår köttfria vecka är Bolognese vegetale härifrån. Jag bytte ut champinjonerna mot riven vitkål och skippade vitlöken. Den är ju så tråkig att…tillreda?

Till bolognesen blev det havrepasta och edamamebönor.

Betyget då?

Tja, lilldomarn åt upp all pasta på tallriken och höll på att klökas upp densamma när en bit av veggoröran fastnade på pastasnurran. Vi kan väl konstatera att jag inte har närt någon lakto-ovo-fantast vid min barm direkt.

Stordomarn gav hela ensemblen 7 av 10 poäng. Inte illa alltså.

muckler och gröna tänder

Två nya projekt:

1. PS-träning. Världens bästa idé. Cred till Kristin som kläckt den (kolla förresten in alla goa recept!). Såhär beskriver hon den:

“PS-träningen är ett hittepåord.Det skall bara vara en hjälp att komma igång igen när man plötsligt har så mycket anledningar till varför det inte blev träning. För mig handlar det mest om att behålla peppen och skita i alla påhittade hinder. Så att köra en PS-träning är lite som att visa för sig själv hur enkelt man faktiskt kan få in det varje dag. Ibland blir det mer och ibland mindre, allt är ok men man skall inte skita i det.”

Bra va?! Igår kväll blev det tio armhävningar och en minutplanka. Så då har jag alltså tränat FAST jag är förkyld och har superirriterande hosta.

2. Veggomat en hel vecka (fast med fisk).

Jomen det SKA gå att skippa kossan. Efter att ha sett hur Jamie Oliver ugnsbakat en kålrot med samma kärlek (och samma kryddor) som en lammstek är jag riktigt sugen på att dra igång. Hårdaste domaren blir karnivoren på två meter som bor under samma tak, men lite av en utmaning ska det ju vara. På måndag kör vi, no excuses.

 

springhare blev räddhare

Och vad hände med det andra projektet då, mörkerlöpning med pannlampa? Ni vill ju kunna bocka av även den punkten på intresselistan.

Tja, man kan väl säga att två saker gjorde att hela idén kasserades.

1. En joggande kvinna hittades avliden i “vår” skog.

2. Inbrottsförsök hos grannen längst ner i vårt hus mitt på blanka kvällsnattningstid.

Alltså. Jag förstår ju att det här mycket väl kan vara två isolerade händelser, helt skilda från vad som dagligdags huserar här bland granarna. Men plötsligt kändes “vår” skog inte så trygg som tidigare.

Löpningen får helt enkelt vänta på ljuset.

 

nu hänger hissen

Men hur gick det med hissgardinen då?! Jag förstår ju att naglarna börjar närma sig fingret på er liksom, så jag ska genast redovisa.

Den är så fin så där den hänger. Man kan väl säga att I DID IT. With a little help from hubby som var så flink och monterade hela schabraket.

JA, tyget har dragit sig lite på ena sidan, MEN det ser man knappt, och nu när vi äntligen har lyckats lura ut hur snörlåset ska gå i lås så njuter vi av vår bedrift.

Det får helt enkelt bli en till, i fönstret mot skogen så att inte rådjuren kan kika in.