goda grannar

Jag tittar på ett danskt matlagningsprogram. Två kvinnor sitter och provsmakar en tårta och kuttrar på (nja, alltså mer bräker kanske…) om hur sockret passar med mandeln. Helt plötsligt tar den ena av dem fram en flaska hemmagjord svartvinbärslikör och häller upp i dricksglas till dem båda. Sedan bolmar de på varsin cigarr medan de sveper likören. Och äter lite mer tårta. Med liten silversked och lillfingret på vift.

Åh, Danmark.

på gång

Jag är lite av en projektnörd. De viktigaste just nu är Projekt Preggokropp och Projekt Elliots första jul.

Det förstnämnda kickade igång förra veckan då jag körde ett sånt där skämskuddefånigt dvd-pass framför teven. Ni vet en neutralt målad studio och en piffig tant i trikåer flankerad av “Peppe och Pia som ska hjälpa mig idag” och så ska man töja och böja i takt med hissmusiken. Men jobbigt är det, trikåtanten ska inte underskattas.

Det andra projektet känns fel att börja med innan december, så just nu gör jag mest research. Vilka jultraditioner vi vill föra vidare och hur vi kombinerar dem. Och hur man köper gran. Hur gööör man??
Det har påpekats att det stackars barnet endast kommer vara dryga tre månader vid tillfället och därför inte kommer minnas något av sin barndoms första jul, men det vore ju en klen ursäkt. Finns det barn i hemmet bör man fira ordentligt.

folk i mossen

Det händer de mest underliga sakerna i Bagis. Häromdagen fick jag cravings efter favoritbänken i Skogskyrkogården, den där man har utsikt över dalen liksom, så då fick vagnen rulla ditåt. När jag gick genom Skarpnäcksskogen mötte jag följande: en man som gick stavgång i en jeansjacka design åttiotalet, två reggaekillar som kom fram ur buskarna med tvålitersflaskor med cola(?) i och gav MIG en konstig blick, en tant som gick en lång sväng runt vagnen och sedan utbrast “oj, jag menade ju inte att väja för dig sååå tydligt kanske, haha” samt en joggare som frustade som en häst.

Jag må vara paranoid eller bara ha alltför mycket tid att tänka på sånt här, men tror inte ni också att de hörde ihop och försökte avleda mig från något väldigt skumt? Så var det naturligtvis.

Ikväll gick jag och Knottis en mörkerpromenad istället för att ge oss ut i solskenet under dagen. Det visade sig vara ganska mysigt faktiskt, alldeles ljummet i luften. När vi kom hem stod vår söta granne utanför porten. Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle gå och träffa sin “vän” eller inte eftersom han har spelat lite svår på sistone. “Men nu har han bestämt sig för att han behöver mig, och då kanske jag ska gå dit. Men mina vänner tycker att jag ska låta bli, för han har mer Alzheimers än mig och han är inte snäll heller!”. Till slut gick hon, efter att jag hade lovat att informera hemtjänsten när de kom om att hon var hos sin pojkvän. “Ja det kan ju bli sent!”.

pyamaskontor

Jag mår illa och har ont i hela kroppen. Eller jag har ont på så pinsamma ställen att det är förbjudet om man är svensk att skriva det i en blogg. Så jag har ont helt enkelt. Dagens jobblunch blev därför inställd. Känns jättetråkigt, men så fick det bli.

Nu ska jag ringa tant doktorn. Och jobba via datorn istället. Såna här dagar måste man ju bara älska internätet. Och bebisar som sover.

varför måste slösa vara okammad?

Ni vet figurerna Spara och Slösa? Jag tycker att man borde införa Spurta och Slöa också. För i så fall kunde jag sälla mig till Spurta-gruppen häromdagen när jag gick hem från Skanstull. Med fullastad vagn.

Och idag är jag en Slöa. Äter kakor och försöker jobba. Knottis insåg efter mycket vyssande och vaggande hur skönt det kan vara att knoppa in i vaggan, och i samma stund som han sträckte ut sig i djupsömn sjönk mitt stresspåslag. Ja, Slöa förresten. Jag jobbar ju faktiskt som sagt. Och äter kakor. Kanske mer av den sistnämnda aktiviteten när jag tänker efter.

Och nej, jag vet inte hur man får bort bebis-boxen till höger. Någon som vet?

 

ett annat sorts fredagsmys

Ikväll har jag rymt. Ingen vagn, ingen bebis. Inte ens en väska har jag med mig.

Frusen bröstmjölk på upptining i kylen. Nyammad bebis. Då stack jag hemifrån.

Under några timmar ska jag stå med kyrkan på Odenplan och servera kaffe och bön till folk. Värme av olika slag kan man säga.

liten människa tar stor plats

Jag trodde inte på alla som sa att man skulle uppslukas så av en bebis. Att vart man än vände sig skulle allt handla om den där bebisen. Men det stämmer, folk hade rätt. Det mesta handlar om lillknottet.

Det är delvis därför som bloggen har varit tyst. Och det är därför, när jag väl bloggar, som det för det mesta kommer handla om honom.

Men det är ju bara trevligt ju. Tycker jag, hans mamma, som naturligtvis är extremt objektiv.

image