vacker natur gömmer död

Såhär fint har det sett ut i reservatet de två senaste dagarna under mina promenader. Igår fick jag sällskap av Viktoria och Leo som var här på lunch. Svårt att säga dock om Leo såg så mycket av naturen, han låg mest nerbäddad och snusade gott.

image

När jag var där i onsdags och gick stötte jag på det som tydligen måste vara traktens inofficiella djurkyrkogård. Här låg Bamse begravd med staket runt gravstenen. Fint ska det va.

image

Fast det är klart, när vår Kalle begravdes, inlindad i sin fleecetröja, snidade farfar ett fint kors och brände in datumen. Jag kanske måste tillägga här att det var en kanin och ingen lillebror och att han sällan hade på sig tröjan på det där konventionella sättet med arm i ärm ni vet.

Men idag blir det nog ingen promenad. Halsen river och näsan rinner så det blir till att sitta och jobba vid datorn en sväng och sen sy. Inte mig emot faktiskt.

förvirrad fejkrevisor

Stor förvirring i pappersarbetet. Helt plötsligt meddelar mitt bokföringsprogram att jag redan har gjort årsbokslutet för 2011. I januari. Öh. Hopp. Så bra då. Och momsdeklarationen skickade jag in igår. Nämen om jag skulle gå och… ta en powernap?

Tack förresten allihopa för era snälla kommentarer om Kulans lapptäcke! Förra bilden var lite mörk så jag lägger ut lite tydligare bilder. Mest för att ni ska fortsätta prejsa mitt hantverk. Jag tänkte nämligen att jag suger i mig allt jag kan få av den varan, nu när det pågående projektet verkar gå åt sämre jaktmarker. Eller ska bebisbyxor möjligen vara fem meter breda med en mudd på 2 centimeter? Sprätta sprätta, gör om gör rätt. Tur att det fortfarande är kul.

En liten reflektion bara. När jag hade sytt ihop lapptäckets fram- och baksida med vadden så lämnade jag en liten ruta öppen för att på så sätt kunna dra fram rätsidan på hela härligheten. Jag insåg genast att en ruta var alldeles för lite för att få igenom hela täcket men jag trökade på ändå. Jag trökade så envist att sömmen i kanten till slut gav vika och sprack upp. Ritsch. I samma stund fick jag syn på förlossningsboken som låg och hånlog åt mig på bordet. “Var redo för din förlossning. Ritsch…”.

 

joråsatte

Nu tänkte jag skryta lite. Det borde ju inte vara några problem eftersom det är min blogg.

Ser ni bilden här nedan och den snajdiga signaturen? Oh yes. Detta är följebrevet till alla samarbetspartners i ljudboksprojektet som by the way nästan är avslutat och klart.

Feel good-nivå tjugo av tio ungefär.

image

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

 

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

skåda aldrig givet barn i munnen

Det var så fint. Jag satt där på en stol hos barnmorskan och hon kuttrade på om hur fin liten mage jag hade och att den var alldeles lagom för min storlek (vad nu det betyder?), och att vi skulle lyssna hjärtljud och kolla så att allt stod rätt till därinne. Lite bannor fick jag allt för lågt blodvärde och låga järndepåer men det kuttrade hon liksom in i massor av gulliga formuleringar så det märktes knappt. Så låg jag där på britsen och fick höra först ett långsamt dunkande tätt följt av ett ivrigt tickande. Och så lite muller och brus, “den rumsterar om därinne!”. Mysigt.

Ja allt var ganska fint faktiskt. Tills hon tog fram den. Boken. En liten, till utsidan rätt oansenlig, liten pocketbok. En slö bebis på framsidan. Skenet bedrog.

Att möta förlossningssmärtan. Så hette den. Käckt va?

must. have. air.

 

klart man offrar ryggen för heminredning

En köksgardin blev det i alla fall, där stämde måtten till vårt eländigt breda fönster. Efter den blev det till att ta tag i Kulans lapptäcke, så under några timmar försvann jag bort i en kreativitetsbubbla, krypandes på golvet och sittandes i alla möjliga obekväma ställningar. Efter allt klippande tyckte jag att jag var väl förtjänt av en paus i soffan.

Sen gick det liksom inte att komma upp igen… Som straff för mitt krälande kom foglossningen som på beställning, inte beställd av mig dock. Så nu har jag stapplat runt här som en nittioåring resten av kvällen och ojat mig.

Jaja, jag får väl gå en sån där hälsosam promenad imorgon. Nu har vi i alla fall köksgardiner till slut och lapptäcket är en bra bit på väg så det var nog värt det.

image

centimetrar och pirater

Nämen nu blev jag ju lite besviken. Tyget som jag köpte till kontoret och som skulle vara 150 cm brett, alltså precis lagom, visade sig vara 143 cm. Ööh? Bredden kan de väl inte hålla på och ljuga om? Så nu funderar jag på att gå tillbaka och ställa lite frågor. Även om man inte får byta tillklippt tyg. Är det tantvarning på ett sånt klagomål tro?

Och nu dör ju Will Turner i Pirates. Är det ingen ordning på världen?