ferdinand, är du hemma?

Imorgon åker vi till Budapest för att bara ha det jätteskönt en hel vecka. Min man kommer inte läsa några som helst jobbmejl och jag kommer vara sådär jättemycket i nuet, som Thomas Di Leva ungefär. Det kommer bli så fint så. Förhoppningsvis är Budapest en stad som gärna hjälper till med sådana utmaningar.

Har vi tur så kommer bebis att börja sparkas lite också. Framöver när den siktar mot revben och annat ömtåligt kommer jag säkert att få ångra detta men nu VILL jag faktiskt känna en liten fot ta i. Vi har ju bevis på att den kan i alla fall. Igår var vi på ultraljud och då petade barnmorskan på magen varpå bebisen genast sträckte ut ett smalt litet ben och kickade tillbaka. Jaja, vi förstår, du trivs bättre under korkeken. Morsan ska inte störa.

Vi har baaara varaaandraaa, vi har bara varaaandra (och Budapest)

 

en grön bebis?

Vårdguidens tidning är så behändig. Har tips för nästan allt. Till exempel hur man ska sluta snarka.

Sätt in en näsvidgare, och om det inte hjälper, tejpa kirurgtejp lodrätt över läpparna för att hålla munnen stängd. Någon som har lite kirurgtejp på sängbordet?

Och visste ni att utsläppet av lustgas under en förlossning motsvarar ca 150 mil bilkörning? Men här i Stockholm finns det återvinningsapparater på alla förlossningskliniker som samlar in lustgasen och bryter ner den till syre och kväve. Så det är nog bäst att jag håller mig i Stockholm när knoddis ska ut. För en grön förlossning liksom.

norskt blod är lika rött

Nu är det vår. Solen skiner, fåglarna kvittrar och katterna vänslas i buskarna (eller mitt på gräsmattan faktiskt, welcome to hillbilly land).

Själv tillbringar jag dagen i soffan, med skurhinken inom nåbart avstånd. Imorse när jag traskade till jobbet vid halvsjusnåret höll jag på att spy i varenda en av Gamla stans rännstenar för att sedan rusa mot hotelldörren innan sopbilens lukt kom upp i näshöjd. Mmm. De följande två timmarna i receptionen hade jag ett enda mission: att lyckas med att inte spy på gästerna som bara ville betala notan och sätta sig i en taxi. Det gick ganska bra, förutom att den stint stirrande och mumlande receptionisten inte var vad de hade väntat sig kanske. Ja, alltså, det gick bra fram tills att en gäst kom med brödkniven i handen och den andra handen i handen. Ungefär så. Det hade “skjett en litten ulycke me rågeskjäret!” För så säger man om man kommer från Norge och har skurit sig i handen med brödkniven.

Jag kanske inte behöver utveckla det mer än att kollegan fick ta hand om gästen medan jag frenetiskt sippade äppeljuice och försökte låta bli att tänka på hur blodig brödlimpan måste ha blivit.

När klockan slog nio rann både ögon och näsa, huvudet dunkade och det lilla som var i magen hotade hela tiden med att komma upp, så hem for jag. Även det kan ju vara en prövning när mannen mittemot på tunnelbanan provsmakar ALLA snorbusar.

Så här sitter jag nu och försöker få i mig lunch. Inlagda rödbetor går bra. Och ute skiner solen med sitt värmerekord. Oh sad.

i would like a cup of food, please

Är det bara jag som suckar lite för mig själv och tänker “hallååå” med fjortisröst när översättare till engelska serier textar att anglikanen ska dricka te när han egentligen ska äta mat? Alltså, det är ju såhär ologiskt, att deras te är en hel massa saker, till och med middag. Jag vet, det är konstigt, men nu har ju drottningen bestämt det.

Det är bara jag va?

fejkknölen

Det här med gravidmage är så konstigt. Jag stod nyss framför spegeln för att kolla hur stor magen såg ut, men då såg jag helt plötsligt inte alls gravid ut..? Öh? Har bebisen simmat bakåt ryggen nu eller? Jag läste ju inte mer än 15 poäng medicin, men jag är rätt säker på att de där knoddarna inte brukar gömma sig där bakom. Igår var magen framme som om det här med graviditeten var på riktigt, men nyss så såg jag helt vanlig ut så fort jag drog in magen. Igår gick det inte ens att dra in magen, det var ändå en knöl “i vägen”.

Så därför känns det lite fejk att lägga ut en bild. Jag får återkomma när bebis har simmat fram igen. Det är nog en liten blyg en därinne.

på mäjlen

Ibland kan email vara riktigt roande.

 

On 1 mar 2012, at 11.50, Sara Stålenbring wrote:

Weird…. ill look into it..

 

On 1 mar 2012, at 13.04,  Catherine Drummond wrote:

thanks- it could just be me being dumb…have i mentioned that i put washing powder into the dishwasher once…