jag börjar bli tjock men ni får inte se

Någon annan som har sett affischer för yoghurtreklamen där det står “Vad har du att säga till ditt immunförsvar?”?. Och liksom jag börjar garva lite inombords? Inte det?

Nehe, men då har ni dålig humor. Den är ju jätterolig. Man tror ju att det ska stå “…till ditt försvar” eller något sånt och så har de lagt till “immun”. Haha. Okej, man ska aldrig börja förklara varför saker är roliga, det måste vara den ultimata humordöden.

Tack förresten för hjälpsamma kommentarer om mitt fågeldilemma. Det har visat sig bo flera hackspettar häromkring och många av dem (eller samma?) har varit stammisar vid köksfönstrets talgboll. Imorse t ex trodde jag att någon ville in eftersom det knackade så på fönsterkarmen, men det visade sig att talgbollen var slut och att fågeln bara fortsatte hacka. Eller så ville han komma in och dricka morgonte i min fina kanna.

 

stockholm wild life

Nu ska ni få höra något galet. Igår satt jag endast två meter ifrån en livs levande hackspett. Jo! Jag lovar. Och nu tänker ni alla “jaha vadå då, jag har väl också sett en hackspett” och det kanske ni har. Femtio meter upp i ett träd kan ni ha skymtat en liten vaggande stjärtspets.

Men hur såg jag den då? Jo, det ska jag berätta barn. Jag har nämligen hängt upp två talgbollar utanför vårt stooora vardagsrumsfönster, på fransk-balkong-räcket. Och så när jag igår satt i soffan kände jag att det var nåt som rörde sig i ögonvrån så jag tittade ut och hej och hå, där satt en stor stor hackspett och klamrade sig fast på räcket. Sen började han hacka på den där stackars talgbollen så att hela räcket skakade och skramlade (det kan tänkas att grannarna snart kommer klaga på mitt fågelexperiment). Jag satt en lång stund med ett brett fånigt leende och bara stirrade på den vackra fågeln med rött bröst. Det här att jag egentligen tycker att det är ganska äckligt med fåglar på nära håll, det var liksom bortfluget (erhm, ursäkta göteborgskan…). Men så fick jag den briljanta idén att fota underverket med telefonen, så jag sträckte saaakta… och där var fågeln borta. Han flög inte iväg heller, det var mer ett sånt där slänga-sig-bakåt-när-man-hoppar-bungyjump-kast.

Hoppas han kommer tillbaka. Tills dess kan jag i alla fall kika på talgoxarna som vågar sig fram.

Alla ornitologer därute, den jag såg hade ett mycket rödare bröst, eller det röda gick längre upp mot halsen, vad är det för sort?? Susanne, vet din pappa? 🙂

 

där vi bor

Blomsteraffären på torget här i Bagis är nyöppnad, i tre veckor har de varit här berättade tjejen i kassan. Det är hon och en kompis som driver butiken, och hon plockade snabbt fram två engelska pelargoner till mig (de behöver tydligen inte så mycket ljus som de vanliga och funkar bra på vintern). Vi stod och pratade en bra stund, om hur flera entusiaster försöker liva upp Bagarmossen och “reclaima” torget från bråkgängen. När blomtjejen och hennes kollega öppnade sin affär kom det fram flera äldre människor som bott i Bagis sen Karl den tolfte var kung och viskade lite förtroligt: “Ja, vi får väl se hur länge ni får ha kvar de här fina rutorna innan de kastar sten på dem!”. Men blomtjejen verkade inte vara så orolig.

En annan bra sak med vår nya förort, förutom blomsteraffären, är naturreservatet. I helgen fick vi helt vilse. Det är extremt stort och det gäller att kolla rätt på slingornas färger. Till mitt försvar måste jag tillägga att där jag växte upp följde du EN FÄRG i elljusspåret för att hitta rätt. Här ska du inte bara ha koll på om det är rött du ska följa utan dessutom om det är röda streck eller röda prickar. Hmpf.

Kolla förresten till höger här. Jag tror att det är en Gollum som växer i magen. Spejsigt.

magnus uggla sa det bäst

Här skulle jag kunna skriva om hur illa jag mår. Och att det förmodligen inte beror på bebissjuka utan helt vanlig illasjuka eftersom den hypokondriska delen av min hjärna har räknat ut att den spyende kollegan på hotellet satt på samma stol i lördags natt som jag har suttit på idag. Och man kan ju inte gärna dricka handsprit. Eller jag vet ett litet liv som skulle bli ganska sur om jag gjorde det.

Vi får hoppas att det inte utvecklar sig till något otrevligare. Jag tänkte fokusera på makens favoritprogram Top Gear tills magen lugnat ner sig. Det kan gå. Mmm, bilar, inte spy. Bilar. Mmm. Motorer. Fart. Brittisk engelska. Kanske det senare kan få mig motiverad.

Det här var ett konstigt inlägg. Jag tror att vi får säga adjö här.

 

 

nedräkning pågår

Titta titta titta! Jag är så galet teknisk som lyckades få till en babyticker här till höger! Helt fantastiskt. Utan hjälp förstod jag precis hur jag skulle göra med html-kodningen. Alltså, det handlade ju mest om copy paste men ändå…

Så nu kan bebis räknas ner. Himla många dagar kvar, men det är bra, först måste jag lära knäet att jogga igen.

nytt namn på dörren

Efter mycket kånkande, stånkande och bärande i helgen, främst utfört av våra kära föräldrar (alla fyra alltså, det vore väldigt konstigt om vi hade gemensamma) bor vi nu i en trea i Bagarmossen. Tvärs över stan flyttade vi. Till lite större, lite mer andrahand, lite närmre tullarna (marginellt visserligen), lite mindre studentigt, mycket mer HEM! Ja så känns det. Jag går runt och åh-ar över den formidabla bakbänken i köket, de stora vardagsrumsfönstren, den fina skogsutsikten, miljöstugan precis bredvid huset (no more släpande på sopsortering trehundra kilometer), det jättestora källarförrådet för att inte tala om matkällaren. Den hemtrevligt brummande diskmaskinen och tvättmaskinen. Åh. Så säger jag. Och så berättar jag ännu en gång för min man hur GLAD jag är över att bo här. Och han svarar att han vet att jag är det. Eftersom jag har sagt det sjuttioelva gånger. Åh.

Grannarna är inte mycket sämre de. Jag har redan pinpointat det unga paret med bebis, den ensamstående pappan med tonårsbarn, den nästan hundraåriga tanten som bara öppnar dörren på glänt för att kolla om det är hemtjänsten som kommer, och the crazy catlady. Hon bor inte i huset visserligen men tvärsöver gatan. Och tre grannar har redan tagit i hand och hälsat välkommen till huset, hur trevligt är inte sånt??

Sen har vi ju paret som inte har någon bebis utanför magen än men som väntar på en och som är lite nervösa för att bli föräldrar. Nämen, vänta nu, de bor ju i vår lägenhet.

Just det, om allt går vägen har paret i den här lägenheten snart också en sån där skrikande bebis. Fast först måste det ju bli sommar. Och så måste hon som ska bli mamma bli ordentligt tjock och inte bara gå runt och se lite allmänt småfet ut.