de där små figurerna

Häromdagen hade jag äran att få leka med lille M hela dagen. Vi tog en sväng på cykeln, utforskade omgivningarna bakom huset och grävde till Kina i sandlådan. Och det slog mig, det här med att vara barnvakt. Vad svårt det är.

Själva barnen är aldrig några problem. Barn skriker, barn gråter, barn gillar att testa barnvakter. Inget nytt där.

Nej, mitt problem brukar vara allt runtomkring. Vilken cykelhjälm är din, ska den sitta sådär ner i pannan, men hur i hela världen får man fast bältet på den här modellen, på vilket håll brukar du ha blöjan, nej nu får du titta på Emil i Lönneberga på dubbad finska för jag hittar inte menyknappen, tror du inte att jag fick fel nyckel av pappa eller ska man knacka tre gånger på den här dörren innan den låser sig, skulle du kunna ta ur nappen ur munnen och förklara hur gasspisen fungerar kanske, varför drar barnvagnen åt höger, är detta kontrollen för lyset eller videon, ska skorna verkligen sitta sådär…

Och mitt i alltihop står man och försöker le obesvärat åt grannar bakom fönster eller beskäftiga föräldrar i parken. Du är barnvakten va? Mm jo men vi kan se det serru.

Superhjältarna som lärde mig grunderna i barnvaktning

surprise

Igår hade vi överraskningsparty för Ash. Och överraskad blev hon.

Chokladtårta med choklad och choklad med choklad på.

Vad irriterande att jag inte kan lägga upp filmklippen, hur göra??

Idag är det mest rethosta och “allmän sjukdomskänsla” på schemat, usch och fy. Hade ju inte tänkt att bli dålig inför påsk. Imorgon åker vi neråt Vätterbygden, det blir fint det.

tonight’s the night

Alla dessa krimserier är tydligen en dålig idé. Nattetid alltså. Inatt sitter jag i hotellreceptionen och fördriver tid, och tråden i hela avsnittet tappade jag nog bort inom de första tio minutrarna. Oh well, ett ritualmord här, en katt som vittne där. Jag tror jag har skaplig koll.

Nej, huvudet är inte sig likt riktigt efter en sjukt kul helg på Åland med alldeles för lite sömn. Det får bli sludderprat och “vad-hette-jag-nu-igen?”-leken. 

Ett litet tips: Gör inte kubbspelplanen alldeles för stor så att spelet tar evigheter. Eller förresten, spela inte kubb. Alls. Killarna kan ju faktiskt vinna. Sitt och sola istället. 

en sorgens dag

Idag avled en man som var medlem i min församling. Massor och åter massor av människor kommer att sörja honom. Jag blir så trött på allt som cancern skördar.

Han har det bra där han är nu, men kvar är hans fru och nästan nykläckta son. Be gärna för dem.

Du får rocka vidare i himlen Markus. Och för er som funderar över den överpedagogiska videon kan jag tala om att den är från ett barnprogram…:)

usch.

Cancer är verkligen den onde som visar sitt fula tryne. Idag skriver Viktoria det jag tänker. Hon har liksom vi en medlem i sin bönegrupp som är svårt sjuk i cancer. Det är alltså två i vår församling som just nu kämpar emot det där fula trynet. Det är tungt, men vi ger inte upp. Vår Jesus är chef över både död och liv.

Han har ordnat det så fiffigt.

hit the road jack

Idag skriver jag. Känns skönt, det är ju det här jag ska göra. Så enkelt är det. Och så svårt är det.

Nästa vecka tar jag tag i deklarationen. Siffrorna och jag SKA bli kompisar. Jodå. Byråkratnojan tänker jag bara behålla som en avlägsen bekant dock. En sån som man bara hör av sig till när man måste måste.

Helgen blir lugn. Ikväll åker vi ut med ungdomsgruppen till Upplands Väsby, ja tänk så långt. Men det ska nog gå det med. Imorgon blir det förmodligen häng här, efter en lååång och skööön sovmorgon med senaste avsnittet av TBBT. Lördagstradition.

På söndag kyrkan efter lunch hos finaste familjen M.

Förresten, för att uppdatera er på Emmerdale, nu är Jack död också. Väldigt många som dör just nu. Ni antecknar väl? Det fräcka är att han som spelar Jack har själv varit död sedan 2008, hur får ni det att gå ihop BBC? Jomen vi skickar karaktären på en väldigt lång semester till Spanien, och sen dör han där två år senare. Såklart ni gör.

tecken på vår

Plötsligt händer det! Mina små vaxbönor tog tid på sig men nu så är de på gång.

Snart ska jag traska ut och möta denna något osoliga vårdag med grannen Charlotte. Ikväll blir det New Wine-konferens i St Clara med husgruppen. Det är inte så illa det.

Tjipp och hej