natta

Bara drygt tre timmar kvar på passet, sen får jag tillbaka mitt liv. Jag förstår inte hur nattpersonal fixar det här. Hjärnan kan ju inte tänka en enda färdig tanke innan man förvirrat inser att man redan glömt vad det var man tänkte på. Eller skulle göra. Eller säga.

Och på dagen sen, visst att det är skönt att få gå och lägga sig när alla andra ska upp men det är väl också det enda. När man vid ettiden ragglar upp ur sängen känns det sketen i mig inte som att man har fått sina sex timmars sömn. Nehej, jag vill bara gå och lägga mig igen. Det är fel timmar att sova på för att det ska bli samma sak, helt enkelt.

Men det var ju inte gnälla jag skulle göra. Nej, jag tänkte berätta att jag hade sällskap en bra stund här inatt. En amerikanska som var i Sverige för första gången och som akut behövde ladda sin iPhone. Hon hade gått ifrån sina kompisar för att hennes pojkvän ringde och berättade att han hade strulat med en annan tjej, därhemma i USA alltså. Så hon blev så arg att hon bara gick och gick tills hon hamnade utanför hotellet. Och där stod jag, med laddningsmöjligheter och all tid i världen. Vi pratade på en bra stund om livets små mysterier. När klockan närmade sig två bytte vi emailadresser och sen traskade hon tillbaka till sitt hostel. Hon sa att om jag nån gång kommer till New York så får jag lätt bo hos henne. Sådär ytligt generöst och amerikanskt sa hon det. Så jag ska nog inte boka flyg imorgon direkt. Men ändå. Hon var hur trevlig som helst. 

Sedan kom det några skummisar som stannade till och började rycka i dörren till butiken här bredvid. De kollade in genom rutorna och sparkade för säkerhets skull på dörren några gånger. De höll på så en längre stund så jag tyckte det var bäst att ringa polisen. De sa att de skulle skicka en bil, men det var för två timmar sen. Hmm, ingen högprio alltså. Det är verkligen för lite action häromkring. Jag funderar starkt på att ringa igen och krydda historien lite. Fort, skicka en bil. Inbrottstjuvarna har börjat bita varandra i benen i frustration över att de inte kommer in i butiken. Det är blod på hela gatan. Ta med er en mopp.  

   

   

samlaren

I kyrkan brukar man säga att kroppen är människans tempel. Jag är ledsen, men jag tror faktiskt att min är en hamster.

Under en lång tid samlar den på sig all möjlig skit; några baciller här, lite virus där. Och mitt i allt går jag stolt som en tupp och hävdar bestämt att jag minsann aaaldrig blir sjuk (trä trä). Vilka klenisar folk är, vinterkräksjuka – pah! Hål i tänderna? Hur mycket det kostar att laga hos min tandläkare? Sorry, har redan glömt, har liksom bara haft två hål. Näsblod? Gud vad äckligt, hur får man sånt? Skruv i benet, nämen varför har du det? Bröt det? Aha, jomen jag har nog hört om folk som bryter ben i kroppen. Att det händer. Andra.

Nu vet ju jag också att ett virus inte är samma sak som att bryta benet, men det har egentligen inte med saken att göra utan är mer ett sätt för mig att skryta om min klanderfria hälsa. Bara så att ni vet.

Anyway, när jag då väl blir sjuk, ja för det händer någon gång ibland, då är hamsterns förråd välfyllt.

De senaste dagarna har jag legat i feber, svalt taggtråd, haft fotbollsmatch i huvudet, varit heltäppt i näsan, känt sus i öronen och spytt som en kalv.

Vissa skulle nog tycka att jag kommer lindrigt undan, medan jag själv redan börjat fila på sista dödsönskan. Och naturligtvis ringt mamma och låtit ynklig.

Ja, för det är faktiskt synd om mig. Så det så.

små timmar är långa timmar

Småtimmarna har just infallit (eller de kanske börjar redan vid tretiden?) och man skulle kunna tro att jag är trött.

Men nejdå. Mina ögon föddes såhär rödsprängda och sneda. Världen som jag ser den har nog alltid kommit i dubbel upplaga, och att hjärnan tar mer än fem minuter på sig att slutföra minsta tanke är nog bara ett ålderstecken.   

Nu ska jag försöka klura ut hur man drar upp golvuret som härstammar från den tid då vi varken hade asfalt eller några hjul.

nattvakt

Inatt är det jag som håller ställningarna i Gamla Stan. Eller, det är väl snarare så att väktaren som precis var härinne fixar gängbråken, och jag som tar åt mig all äran fast jag egentligen har kontrollerat fyra gånger att dörren är låst och släckt ner så att ingen från gatan får några dumma idéer. Det räcker med att väktaren var knappt nitton fyllda och lite pubertalt nervöst skulle börja småprata när han signerade sina kontrollistor, eehhh…ööööh…bröööl…dig har jag inte sett här…kör du dag elle..?? brööl….jag går på semester imorgon, får man se dig nån mer natt? bröööl….jaså, du ska vara på victory sen, där är jag med, bröööl. heheee, hejdå….du har numret om nåt händer va? brööl….
Han påstod även att det var skönt att det sällan hände nåt på nätterna eftersom han hade en så vild fritid.

Jag tänkte att Radio P4 Jönköping skulle roa mig inatt. Först pratade de om att de skulle minnas radiosändningar från 1964 kallt, men jag börjar så smått inse att de sänder en hel radiosändning från det året. Hoho. Det lät som Magnus Härenstam nyss, kan det stämma? Han läste nyheter.        

Nu slog Storkyrkans klockor midnatt. Natti natti.

så det kan bli

Igår hittade jag korsordsboken som vi hade med oss på bröllopsresan.

Vi löste korsord hela den veckan. På flyget ner till Grekland, i väntan på färjan över till Skopelos, på alla öns stränder, i bussen till alla öns stränder och på hotellrummets balkong om kvällarna efter att vi hade varit på favoritrestaurangen (vi var ganska tråkiga, hittade en bra restaurang där vi gillade maten redan från början och besökte i princip bara den resten av veckan. Ägaren hälsade till slut på oss på stan, men eftersom vi inte kunde nån grekiska log vi bara fånigt tillbaka). Men vi löste som allra mest korsord när vi blev fast på Thessalonikis flygplats i nio timmar på grund av att en lampa i planet var paj.

Den lilla boken var alltså guld värd. Och nu är den återfunnen. Låg i en gammal tygkasse som har hängt i hallen. Jag inbillar mig att jag kan känna lukten av sand och sol på sidan mellan de lätta och medelsvåra korsorden.

Idag har jag bakat rödbetsbröd och morotsbröd. I de sistnämnda petade jag in lite banan också. Det kanske kan vara gott.

Degen till rödbetsbröden blev så lätthanterlig att jag fick för mig att kavla ut den. Den såg plötsligt ut som en pizzabotten så jag började pensla med olivolja och vips hade lite salamibitar och mozzarella åkt på, skjuts in i ugnen. Min spontantillagade rödbetssalamipizza blev faktiskt inte dum. Tänk vad bra det kan bli när man vågar sig utanför receptets ramar (testa dock aldrig mango tillsammans med grönsaksbuljong, ingen höjdare…).

Häromdagen rensade jag ut alla skor som vi inte använder just nu från hallen och tryckte in dem i garderoben. Såhär prydligt blev resultatet. Tänk om vi kunde hålla oss till endast ett par favoritdojjor var…?

filmtips

Blev påmind om den här underbara filmen på husgruppen häromdan. En film man blir glad av. Och så får man lite ont i hjärtat.

Igår kastade jag min to-do-lista eftersom den bara ger mig psykbryt (ok, jag vände på blocket och la ner det i en låda..). Istället hade jag tema jag-är-ledig-och-ska-bara-njuta-av-det med kort löpsväng, fotbad, hårinpackning och godis. Jag är extremt vild av mig.

Det har även förekommit allmänbildning och kultur, med en kvällspromenad kring Åkeshovs arboretum (vi läste på alla skyltar) och ett besök på Fotografiska (måste lära mig systemkameran på riktigt). Gå dit!

Idag är det svensk sommar ute – regnblöt asfalt, semesterpackade bilar och sådär halvkallt så man kan slappa i shorts och luvtröja.

I helgen är det “Love Stockholm”, även om jag håller med Anette Kullenberg – vad är det för fel på vårt fina ord kärlek?

bortglömda namn

Om man som jag är född i början av åttiotalet och känner minst en som har föräldrar som går i kyrkan, så har man garanterat två Daniel, ett gäng David, Simon, Samuel, Jakob, Jonatan, Gabriel, Adam och Johannes, och en drös Josef i sin bekantskapskrets. Fyra Rebecka, kanske en Rut eller Miriam, några Maria och säkert en Debora eller Hanna. Några Sara.

Under en period tyckte jag att det var illa vrickat att ta ett bibliskt namn till sitt barn eftersom jag fick känslan av att föräldrarna valde det just för att det var bibliskt, utan att tänka på vad för sorts person i Bibeln som bar det namnet. Nu kan jag väl tycka att man kan ta det för att det är fint, och strunta i ursprunget.

Men vad hände då med alla andra namn? Gad, Naftali, Sefanja och Habakuck? Isaskar, Timoteus eller Paulus?

Jag menar, kan man heta Kyle Johansson så ska väl inte Nehemja Nilsson vara så konstigt?

Vad gäller flicknamn är min personliga favorit Noadja. Ingen i din klass som hette så? Tänk att aldrig behöva skriva “Noadja B” på teckningarna i skolan för att inte förväxlas.

Eller vad sägs om Jochebed, Sippora, Rahab, Hagar eller Peninna?

Ja, man behöver inte ens gilla Bibeln. Alla föräldrar som letar originella namn till sina embryon kan ju titta hit. För visst vore det väl kul om de där namnen som levt i skuggan så länge fick komma fram. En lite färgstarkare skolkatalog. 

datastyrd

Imorse öppnade jag kylskåpet och funderade på om jag skulle laga pannkakor, flingor eller varm syltkaka till frukost. Sen funderade jag på om jag hade tillräckligt med matlagningsskills för att göra lax.

Nämnde jag att jag har spelat Sims alldeles för mycket?

Nu ska jag ställa mig och diska eftersom mätaren för miljö börjar sjunka mot gult.

donna reed säger sitt

Nu var det alldeles för längesen Lorelai fick säga sitt. Eller Rory för att vara exakt (även om hon också heter Lorelai…). Lite långt klipp men de ger sig på hela kvinna-man-grejen där Rory vänder det till en kul grej. Och Dean är lite trög. Början är roligast om man inte orkar se hela.

Man ska aldrig tro på väderleksrapporter. Idag skiner solen, inget sunkväder i sikte. Gött! Men också lite förvirrande eftersom jag bara planerat inomhusaktiviteter, och eftersom jag inte är överflexibel blir det nog rensning av garderoben trots solsken.

Varför känner man sig alltid kiminell när man inte “passar på att vara ute när solen för en gång skull är framme”?? Det är lite som att afrikanerna borde “passa på att gå med paraply när det för en gång skull regnar”.