eko i huvudet, tur att helgen är här

Får jag presentera min nya vän, Mr Wind?
   

Tänk, äntligen är den stora megabananaskursen Biologins filosofi på 15 poäng avklarad!! Det trodde jag aldrig när jag satt på kursintroduktionen och fick höra allt vi skulle göra, vecka in och vecka ut. Men med lite deadlinepress och vanlig hederlig intelligens (eller improvisation?) fixade jag det! Hurray för mig.

Visst är det konstigt, hela dagarna ploppar det upp tankar man skulle kunna skriva kilometerlånga inlägg om, men när man väl sitter här så är det eko eko eko….

Fast jag ville egentligen mest bara presentera min nya favorit, Mr Wind. En stilig karl. Och Ahmeds cykel som vi stötte på häromdagen. Trevlig helg hörni. 

                       

helg, oh helg

Lördagar.

                                                

Is. 
 
                                                             

Da.

                                                             

Shit. 

                                                         

Så dä så. 

 

dream hack vs top model?

Har för tillfället tagit lunchpaus, annars är det uppsatsskrivning som gäller för hela dagen. Jag satsar faktiskt på att bli klar idag (inatt/vid gryningen/who knows) så kan jag ägna morgondagen åt en tradig restuppgift som jag skulle fixat i våras. Då när jag istället sprang omkring och skällde på folk. Och panikade flera gånger om dagen. Och ringde massa massa samtal. Och gav drama queen-looken och bitch-looken ett ansikte. Och undrade om det var normalt att kunna riva av lacket i hela bitar bara några timmar efter manikyren hade blivit lagd. Och kliade sönder hårbotten på grund av fyra våningar löshår. Och skrev listor på vilka listor som skulle fixas. Och packade ner bikinin. Och undrade varför färgen släppte i stora fläckar på kroppen (psoriasis var en teori, dålig spraytan var en annan). Och övade på att skrida lååååångsamt. 

Nej, jag deltog inte i Top Model. Jag höll på med sånt här:

                                 

        
Fast möjligheterna att komma med i Top Model var skyhögt stora den dagen om man jämför med idag. Det är tur att jag ska hålla mig inomhus framför datorn. De skulle älska mig på vilket Dream hack som helst.

Tjoho!

jakobs värld i slow motion blir bra svensk film?

Jag tog ledigt både söndag och måndag. Från alla måsten och krav och deadlines. Behöver jag säga att det var både klokt och jätteunderbart? På söndagen fick Daniel ont i armbågen som hade svullnat upp något alldeles enormt. Bara sådär. Så vi åkte in till akutmottagningen i söndags kväll, och väl där konstaterade doktorn att han skulle komma tillbaka när det blivit värre. Daniel alltså. På natten fick Danne feber och hade hur ont som helst, vilket resulterade i att jag följande morgon försökte jaga rätt på en vårdcentral med vettiga telefontider och lediga besökstider. Men det var ju svårare än högstadiekemi det. Till slut lyckades jag få till en telefontid vid två (jag ringde vid tio) och när de väl ringde upp klockan två var det bara för att konstatera att Daniel inte tillhör den vårdcentralen som ligger på Brommaplan på grund av sin adress utan ska åka iväg till Blackeberg som ligger far far away. Måste ju ha varit en lite väl entusiastisk praoelev som satt i andra ändan av luren för vi har ju stått kvar inne i stan sedan vi bodde på Kungsholmen och inte är det nån som har ropat till på grund av det när vi har haft krämpor innan. Anyway, vi sket i hela upplägget och ringde till närakuten när de öppnade vid fem på måndagskvällen (dit Danne åkte för första besöket) och fick komma dit vid sex för att få medicin utskrivet. Så efter den första pillerkuren igår var han mer än väl på banan igen. 

Vi har matat oss igenom Johan Falk-filmerna denna helgen, och jag måste säga att svensk film fick ett uppsving i mina ögon, mycket tack vare Joel Kinnaman som är ruskigt bra. Däremot kan man ju undra varför Jakob Eklund pratar som om han upplever hela världen i slow motion. Någon som vet? Nej? Han brukar inte spela dåligt, men nu låter det som om han läser innantill med tandläkarbedövning. Förvirrande. 

Nej, om jag skulle återgå till min huvudsakliga syssla för idag: Uppsatsskrivande. Så kanske lite energi finns kvar till att städa kyrkan ikväll.  
             

dokumentärpsykos

Kom precis tillbaka till verkligheten efter att ha suttit som fastklistrad framför en amerikansk-kanadensisk dokumentär om Niagarafallen. Himmel vilka våghalsar som har försökt ta sig ner för det 50 meter höga fallet. De flesta har stoppats ner i kapslar men en man körde ner i kajak. Men han måste varit lite sne i huvudet, jag menar, han förstod väl att han inte skulle överleva…
En annan man byggde in sig i ett klot gjort av järnstänger och gummi 1985. Han överlevde faktiskt, även om klotet började läcka in vatten, och skälet till varför han genomförde det har varit hemligt sedan dess. Ända fram tills nu, tamtaaaa: Han hade brutit en förlovning och det var tänkt att han och fästmön skulle åkt till Niagarafallen på bröllopsresa. Hans idé med att slänga sig utför fallet i ett klot var att han gjorde det för hennes skull, för att han hade sårat henne. Men det var inget självmordsförsök. Och han ville inte ha tillbaka henne. Jag anser mig vara normalromantisk, men den grejen förstod inte jag riktigt..? Skulle hon bli gladare igen av att se honom nästan dö, och tänka: “Oj, det var kanske tur att han bröt förlovningen så jag slapp spendera resten av mitt liv med den tomhjärnan!”?  
För att inte tala om fysiklektionen man får på köpet, till och med jag hänger med. Ring tidningen någon. Plötsligt vet jag allt om vattenvirvlars dragningskraft och hur strömmarna formar kratrar och vassa kanter på forsens botten. Jag fattar varför det rent teoretiskt är bättre med ett större (högre?) fall än ett mindre. Vem hade trott det när jag vaknade imorse? 
Fast dagens pris går till Dave. Han stoppade ner sig i en stängd dykarklocka och slungade sig utför fallet, men hans vattenskräck (han var tydligen även rädd i duschen och brukade få andnöd) gjorde att han inte vågade öppna luftventilerna utan blev medvetslös av både nedfallet och koldioxiden. Till slut bogserades han iland. Där mötte polisen honom med en fet bot. Stackars Dave, haha.   

         

Vem kunde tro att en dokumentär en regnig lördag var så mysigt? Efter en tvåtimmars promenad till St Eriksplan i förmiddags känner jag mig i alla fall väl värd att ligga under filten och slötitta. Härnäst ska jag störa mig på Hollywoodfruarna. Lättsmält och hårdsmält, any dokumentär will do.

Senare, utmaningen…    

tom debatt

Det börjar bli tröttsamt att skriva en text om vem som har “rätt” – evolutionister eller intelligent design-förespråkare, när båda bara borde ta ett steg tillbaka och sluta kasta frukt. Eller vad de nu kastar. Dumma argument kan likaväl klassifieras  som ruttna bananer. Ingen har riktigt satt sig in i den andres ståndpunkt bra nog för att föra en rättvis debatt. Tycker jag i alla fall. Och varför ska man blanda in kreationister som om det var samma sak som id?? Jag förstår inte det här…
Nej, hua, ikväll blir det hemmagjord pizza och film. Det kan väl alla vara överens om är en bra grej? Eller måste jag stödja den åsikten på kol 14-metoden och irreducibel komplexitet? För det kan nämligen bli svårt. Tomaten kunde aldrig uppstå utan mozzarellan, och med tanke på surningsprocessen i osten så bör ett externt system ha varit den stöttande faktorn medan degen jäste… Gud vad jag är tråkig. Mitt enda sällskap är datorn och vaktmästaren som byter persienn i vårt sovrum. Även om han har tagit sex veckor på sig att komma tycker jag om honom, han är snäll. Tar av sig skorna innan han går in och småpratar om vädret. Nu står han här lite nervöst och drar i jackan och fördjupar sig i hur olika alla lägenheterna är möblerade. Eller möblade som vi säger i min familj.    

                                      
                                        Skulle de här figurerna få byta din persienn..?

välhängda tavlor och fänkålsleverans

Efter att ha spelat död i flera dagar är nu teven åter på. Singelbönderna och fotboll var de avgörande faktorerna som fick oss att trycka igång tjockburken. Men bara för ikväll. Imorgon får han stirra tyst i sitt hörn igen. Det är konstigt hur mycket man får gjort när man utesluter/drar ner på tevetittandet… Klyschor som är sanna är de allra bästa.

Ikväll är en hemmakväll, det behövdes. Veckan började bra med sånggrupp hos Angelica, ååh vad attans kul det är! Jag och Madde stirrade fascinerat på Ida när hon inlevelsefullt tolkade Linkin Parks Numb. Kan för övrigt tipsa om den akustiska versionen på den låten, så fin. Bra text. Sen förundrades vi alla återigen över Anders Ekborg, den karamellen. 
Efter det vart det vidare till Madde för avskedsmiddag för Johanna som åker tillbaka till Tyskland snart. Gråt och tandagnisslan. Danne anslöt där. Vi kom hem runt tolvsnåret, snark.
Igår var det bönegrupp hos söta familjen S på Skånegatan. Daniel såg Persbrandts sportbil och var glad resten av kvällen trots en tom mage. 
Så ikväll har vi slappat. Städat. Ätit hallonpaj. Hängt tavlor. Och jag har glatt mig åt att få bli gudmor. Ska dela ansvaret med lilla grynets ena moster, men jag går in för det här med hull och hår. Jag ska lära Filippisen allt jag kan. Som att När lillan kom till jorden står på sidan 10 i Nu ska vi sjunga. Och att man inte ska äta kanterna på osten för de smakar paraffin. Hon kan förresten hoppa över alla kanter. 

I början av veckan fick vi ännu en leverans av vår grymma bröllopspresent, nämligen Ekolådan! Jättebra bröllopspresenttips för er som behöver ha ett sånt. Himla lyxigt att öppna dörren och där ligger äppelmust, chokladkex och fänkål, allt i samma låda. Ekoreko. Fantalastiskt. Emma, du är min guru.         


Vacker ekostämplad leverans.

nooo

Big NO NO´s i intervjusammanhang (enligt mig, dvs fortfarande novis):

1. “…hon är i stort behov av caffe lattes på morgonen. Till det blir det en macka med dijonsenap, ost och skinka.”
Såå ointressant att veta vad intervjuobjektet trycker i sig under intervjun. Hellre då att hon stapplar in på fem meter höga klackar, det säger ju ändå lite om bruden ifråga. Att hon har balans till exempel.

2. “…och ett stråk av sorg går över ansiktet.”
Är det bara jag som tänker på ett myspysreportage i Allers eller Lotta Jankells smöriga röst i P4 en söndagsmorgon?

Ok, kommer inte på några fler, men de finns! Oh but they do…