till altaret de gick

Nämen tänk vad fint att alla fick samma idé ikväll. “Jaaa, vi ger oss ut på E4:an och infarten till Stockholm! Åh vilken bra idé, låt oss ta med grannarna också så blir vi fler bilar.”
Jaja, vi står ju inte STILL iallafall, alltid något.

Igår var vi på bröllop. Kan ha varit det hundrasjuttonde i raden men speciellt av flera anledningar. Bruden är en av mina bästa vänner. Jag hade hålla tal-premiär. Och vigseln var mer Gudsfokuserad än någon annan jag varit på. Lägg därtill att det blev som en miniåterträff med fina vänner från folkhögskoletiden. En hade jag inte träffat sen vi slutade på skolan våren 2005, men vi konstaterade rätt snabbt att vi fortfarande är unga och fräscha.

Här skulle det ju kunna ha varit en fin bild på bruden men vi sitter ju alltså fast i bilkö…

vad synd att vi packade upp allt

Just i denna stund sitter det nog en skrynklig liten tant på sin kammare och funderar på vem hon ska efterskänka sitt stockholmshus med äppelträd till. Oss, oss, oss såklart!

När juli är här är vi inte här. Alltså här som i Bagis. Vi måste flytta. Igen. Familjen vi hyr av vill komma tillbaka till Stockholm, allra helst vill de flytta tillbaka in i lägenheten innan juli men de är så supersnälla att de väntar.

Så nu letar vi med lykta, värmeljus och internetuppkoppling. Lite ködagar för hyresrätt har vi. Banken har inte gillat oss förr men nu kanske det går bättre, vi kör bara på charmoffensiven och låter knottis ta mötet. Han har redan en skjorta och pullover så välklädd kommer han vara. Vi kanske får lära honom att inte dregla så mycket bara.

Hur det än blir blir det bra. Gud brukar överraska.

wherever I lay my head

Ni vet hur Fantomen ibland klär på sig vanliga kläder och går ut bland folk och går? Det är tydligen ett gammalt djungelordspråk. Ibland tar jag på mig skrivarpennan och skriver här.

Vi gick förresten på husvisning häromdagen. För att sondera terrängen liksom.Och för att det verkade vara ett roligt lördagsnöje.

När vi kom dit var det kö till entren. Sen var det kö till varje rum. De hade tryckt upp extra många häften, de var slut när vi kom en halvtimme efter visningens start. Ett dygn efter första visningen hade priset gått upp med en miljon.

Sa jag att det var ett pyttelitet radhus, senast renoverat på 60-talet, och förmodligen med termiter som pyttesmå hyresgäster?

Idag ringde mäklaren och sa att priset hade “skuttat iväg lite” och frågade om vi var intresserade. Jag sa att vi nog tänkte skutta vidare.

Det här med boende och huvudstaden. En omöjlig ekvation på åh så många vis.

 

bakis i bagis

Jag steker blodpudding i kokosolja. Sen tänkte jag dränka dem i lingonsylt så att det inte blir alltför nyttigt.

Ikväll drar vi igång husgruppen igen för terminen. Igår var det vilodag, idag är det socialdag. Balans.Jag bakar Reginalimpor, såna där tjockislimpor i långpanna. Jag kanske bjuder på receptet nån gång. Nu måste jag jobba undan lite innan knottis vaknar ur sin skönhetssömn.

Yo.

 

ett annat sorts fredagsmys

Ikväll har jag rymt. Ingen vagn, ingen bebis. Inte ens en väska har jag med mig.

Frusen bröstmjölk på upptining i kylen. Nyammad bebis. Då stack jag hemifrån.

Under några timmar ska jag stå med kyrkan på Odenplan och servera kaffe och bön till folk. Värme av olika slag kan man säga.

gud hör bilbön

Någon kanske kommer ihåg förra årets äventyr med makens kära kärra. I år lyckades jag såklart pricka in en nitisk besiktningsman vilket ledde till krav på ombesiktning. Och ni som har hört att bön inte funkar kan googla igen. För idag var det en sån där lyckträff som tog emot oss. Man under trettiostrecket, kallade bilen för pärla, snurrade hjulen lite lekfullt, gick ett extra varv och konstaterade att hastighetsmätarn (som tydligen visade fel förra gången) inte riktigt gick att kontrollera eftersom “det finns inte utrymme här att testa hastigheten på en sportbil”. Och fick en blick som sa att han mycket hellre ville jobba på en racingbana i Montpellier än i en blå overall på Bilprovningen i Högdalen. Detta efter att han burnat ett varv extra runt anläggningen. Vad han kollade då om inte hastigheten vet jag inte. Godkänt fick vi i alla fall. Hurra.

 

on the road again

Det bär av till västkusten. Ja det är ju faktiskt sommar och då ska havet få sig ett besök. Frank Ådahl är med oss i bilen. Glöm inte bort att du är en vanlig människa, och att jag behöver dig. Så sjunger han. Nu är det nog inte sig själv han företräder utan Gud. Det kan väl få vara dagens karamell att suga på. Själv väljer jag halstabletter då halsen svullnat upp likt en ballong.

image

joråsatte

Nu tänkte jag skryta lite. Det borde ju inte vara några problem eftersom det är min blogg.

Ser ni bilden här nedan och den snajdiga signaturen? Oh yes. Detta är följebrevet till alla samarbetspartners i ljudboksprojektet som by the way nästan är avslutat och klart.

Feel good-nivå tjugo av tio ungefär.

image