på måndag är det bara ett namn att hålla reda på

Har varit på barnteater, ätit restaurangkvalitetsmat, haft rast och blivit ombedd att ta lite mer rast. Eller hänga i baren.

Ja, den här arbetsdagen känns ju helt okej. Men lite flängigt är det allt att byta arbetsplats dagligen.

Imorgon är det dock sista arbetsdagen innan mammaledighet round two börjar på måndag och det känns himskans osorgligt. Jag ser till och med fram emot det. Att få hänga med egna knodden. På rasten idag googlade jag fram alla tänkbara gratisbebisaktiviteter som storstan har att bjuda på. Så att vi har lite idéer när duplot börjar kännas lite väääl 2013.

näck utan bebis

Här sitter jag, spritt språngande naken, på tunnelbanan. Att ingen säger något. Typ “du glömde precis ditt barn på perrongen” eller “du ser lite halv ut”. Eller “nämen det där är mitt barn, släpp”. Knottis och hans pappa har det lördagsmysigt hemma. Det är jag som har problem. En bra övning för hösten kan tänkas.

image

Asså mamma, jag kan ju inte bara hänga med dig hela tiden

rödkindad och på g

Fem månader måste vara någon sorts magisk gräns. Speciellt om du heter Knottis och har spring i benen fast du inte lärt dig springa än.

Det börjar nämligen bli svårt att ha med vildingen på utflykter som inte är ska vi säga bebisanpassade. Bordsdukar slits ned, mat flyger och papper äts upp. Räcker man fram en leksak från skötväskan får man en uttråkad blick tillbaka och försöker man amma hojtar han “mamma sluta flasha, jag äter faktiskt med sked numera”. Ja, om han kunde prata alltså. Det och det faktum att benen inte bär för spring är det enda som särskiljer honom från andra småligister.

Men det är ju skönt att pojken är alert som de skulle säga på bvc.