ute i svängen med barytonstämma

Söka jobb, söka jobb. Idag testar jag bemanningsbranschen. Eller bekvinning som företaget kallar det.

Gruppintervju med mig, en hög nybakade studenter som bor kvar hemma och “bara M.Å.S.T.E ha ett jobb”, och en tvåbarnsmamma som är “van o hugga i, som me ongarna därhemma”. Själv vet jag inte riktigt vad jag lyckades haspla ur mig. Man kan väl i alla fall konstatera att jag har lika mörk röst som en hobbyjultomte.

I eftermiddag faller domen.

jag föredrar nog levande hästar

Igår fördrev jag och lillknottet en hel del tid bland flyttkartonger och plasthästar. Och så väntade vi. Åh så vi väntade. På att teknik skulle ställas in, gå sönder, lagas och ställas in igen. Under tiden roade sig knottet kungligt med sysslingen på en jättestor konstgräsfotbollsplan.

Vi statistade. Jomen så måste det heta. Statistuerade?

Fast det var ingen riktig film eller så, de skulle bara ställa in kameror och testa något som lät väldigt viktigt, men vad vet väl en enkel statist. Jag fokuserade mest på plasthästen som jag skulle hålla medan kärran lastades med flyttkartonger av min man och son. På låtsas då. Den riktiga sonen satt fast på min arm och gurglade. När jag tänker efter var han nog den som agerade bäst.

 

en timma här och där

Opp och ner, ner och opp. Grisen gal i granens topp. Puh, ikväll har jag en sån där känsla av att om jag bara hade en extra timme till per dygn så skulle jag hinna med allt det där som behövs göras. Skriva en text. Svara på mejl. Ta lite fina bilder. Damma bakom elementen (nej, jag skojar bara).

Det är i alla fall ett ljus i min för övrigt väldigt ljusa men lite fullproppade vardag att Miranda Hart har släppt tredje säsongen av sin sitcom.  Denna underbara brittiska kvinna. Och tänk, jag känner en som känner henne. SÅ nära en kändis har jag nog aldrig varit. Förutom att min kusin en gång var programledare på teve. Men det var på den tiden då vi bad en kompis spela in programmet på ett videoband eftersom vi inte hade trean. Och programmet handlade om hur internet funkade. Det hette Nätet vill jag minnas. Gosh, I’m old.

 

vardag. var dag.

Sitter och skriver ihop veckans matlista medan snön öser ner utanför fönstret och knottis snusar i sin pappas säng. Sin vana trogen ligger han i grodställning med ansiktet vänt snett uppåt, ungefär som om han ammades i sömnen.

Det blir mest mat från BBC Good Food nuförtiden, himla bra sajt det där. I början innan man har lurat ut hur man ska ersätta en del ingredienser som inte finns här (cheshiresås någon??) och översatt måttenheter kan det kännas lite meckigt, men det är definitivt värt det. Har hittat många favvorecept där.

Tyvärr måste vi ge oss ut i snöyran en sväng när knottiset vaknar för på lördag är det kvinnofrukost i kyrkan och det är lite att ordna tills dess. Men sen stannar vi faktiskt inne resten av dagen så litens ögoninfektion kan ordna upp sig. På sköterskans inrådan får han inte träffa folk så länge ögonen är mojiga med gult, så det blir ingen bönegrupp ikväll för oss. Vi får väl helt enkelt hitta på nåt annat skoj, den där bebisen skulle ju till exempel kunna städa skafferiet så tar jag burkskåpet. Är du med på det Elliot?

Asså mamma, jag chillar ju liksom hellre med moster än städar skåp va…

 

en torsdag

Idag har jag och Elliot lekt “kvinna i karriären”-leken. Den innebar att vi långlunchade med Gunilla och pratade om visioner och roliga saker och en del hemligt faktiskt. Sen hastade vi vidare (kvinnor i karriären hastar alltid med trenchcoaten lojt över axeln) till babysim. Premiär för knottis i badbrax och stor bassäng istället för den lilla lilla badbaljan i det lilla lilla badrummet. Och vilken succé det var, jag tror att hans glädjetjut hördes ända till Norrlandsgränsen.

Dock lämnar dagen tre funderingar:

Ett. STÅR det verkligen i pannan på mig “hej, känn dig fri att berätta din livshistoria för mig”? Tre historier är dagens skörd efter diverse resor i kommunaltrafiken. En hade varit förskollärare med barngrupper på max åtta barn, och hon gav mig en lång blick när jag hasplade ur mig att barnets pappa också ska vara hemma. “Pappaledig? Det är så det kallas ja…”  Ja, vi kan säkert kalla det för industrisemester, men handläggaren på Försäkringskassan kan nog bli lite förvirrad då. Och missförstå mig rätt, det är bara trevligt med alla dessa små samtal. Men really, har jag missat texten i pannan?

Två. På babysimmet finns det ett blått och ett rött omklädningsrum. Man skulle kunna tro att papporna snällt går in i det blåa, men nej då. Hej hopp, här byter vi alla om i samma, och vilket omklädningsrum man väljer beror snarare på… månens position? Att balansera en handduk runt midjan, en bebis på höften och samtidigt få på sig bikiniöverdelen är lite knixigt. Lite. Speciellt när vilda bebin får tag på underbyxorna och är på väg att skicka ut dem över golvet.

Tre. Ni vet såna där föräldrar som pratar om “miiin soooon” med nasal röst och försöker få till en fin liten gräddfil åt barnet? Sån har jag blivit! En livs levande. Imorse ringde jag till babysimmet och tjatade mig till en plats i gruppen även om det var jag som hade klantat mig och glömt bekräfta platsen. Nog för att jag höll mig trevlig, men var ska detta sluta? Kommer jag ringa till Elliots lärare sen och ifrågasätta hans betyg för att “miiin sooon är bra mycket duktigare än ett G, han har ju talang för ALLT!”? Skrämmande… Stop me.

 

image

bakis i bagis

Jag steker blodpudding i kokosolja. Sen tänkte jag dränka dem i lingonsylt så att det inte blir alltför nyttigt.

Ikväll drar vi igång husgruppen igen för terminen. Igår var det vilodag, idag är det socialdag. Balans.Jag bakar Reginalimpor, såna där tjockislimpor i långpanna. Jag kanske bjuder på receptet nån gång. Nu måste jag jobba undan lite innan knottis vaknar ur sin skönhetssömn.

Yo.

 

pyamaskontor

Jag mår illa och har ont i hela kroppen. Eller jag har ont på så pinsamma ställen att det är förbjudet om man är svensk att skriva det i en blogg. Så jag har ont helt enkelt. Dagens jobblunch blev därför inställd. Känns jättetråkigt, men så fick det bli.

Nu ska jag ringa tant doktorn. Och jobba via datorn istället. Såna här dagar måste man ju bara älska internätet. Och bebisar som sover.

varför måste slösa vara okammad?

Ni vet figurerna Spara och Slösa? Jag tycker att man borde införa Spurta och Slöa också. För i så fall kunde jag sälla mig till Spurta-gruppen häromdagen när jag gick hem från Skanstull. Med fullastad vagn.

Och idag är jag en Slöa. Äter kakor och försöker jobba. Knottis insåg efter mycket vyssande och vaggande hur skönt det kan vara att knoppa in i vaggan, och i samma stund som han sträckte ut sig i djupsömn sjönk mitt stresspåslag. Ja, Slöa förresten. Jag jobbar ju faktiskt som sagt. Och äter kakor. Kanske mer av den sistnämnda aktiviteten när jag tänker efter.

Och nej, jag vet inte hur man får bort bebis-boxen till höger. Någon som vet?